Jag har följt denna historia om Hagamannen... och i övrigt så läser man ju varje dag i princip om våld mot kvinnor, om män som har svårt för att uttrycka sina känslor på ett sunt sätt, känslomässigt störda torde ju då ligga i botten.

Vad jag förstår så är det idag ohyggligt vanligt med någon form av våld emot kvinnor ifrån männen. Varför?

Varför skriver vi inte mer om det, och sen efter det, GÖR något åt det... agerar... redan i skolorna, lär ut kunskaper, information, ändrar något i samhällsstrukturen, jämför med förr, hur var det då? Det var iallafall mycket tryggare i flera avseenden... insidan...

Jag skriver till Er, för att föreslå en debatt, göra något åt detta...

Idag är det många människor, som inte vet varken ut eller in, vad förväntas männen klara av? Vad förväntas kvinnorna klara av i en relation? Vad bör man förstå innan man planerar barn, vad bör man klara av som förälder? Varför har vi så svårt att säga ifrån, att säga nej... och framför allt, varför är vi så dåliga på att acceptera ett nej-svar?? Har vi inte fått lärt oss det hemifrån, eller vad bottnar det i?

Förr var det enklare, man gifte sig, det fanns en annan trygghet förr, som inte finns idag... Idag separerar vi, överger, sviker, är otrogna, mest hela tiden... och passar inte galoscherna, så går vi bara vidare och hej då... Vi är så dåliga på det här, så att man har ju sett många gånger, hur grannar är otrogna med grannar, och vänner kan inte umgås, för några flirtar hej vilt kors och tvärs, så det går inte att umgås ens en gång, och alkohol ökar bland ungdomarna, skilsmässobarnen är en mycket stor grupp av barn, som ska ut i livet, och inte vet vad en relation är för något i princip, de vet inte vad den bygger på, mans och kvinnorollerna är huller om buller, och alla ska klara allting, frun ska mecka sin bil och ta körkort och satsa på karriären mitt i bullbaket, och mannen ska snyta barn och tala om känslor och sex och krama barnen jämnt... Ingen vet, vad en förälder förväntas klara av innan de skaffar barn, en barnvagn är bara gullig och söt, sen vet de ofta inte mera... de vet inte vad föräldraransvar innebär i sin helhet, vad de skall stötta och hjälpa barnet med, och vems ansvar det är...

Vi föräldrar kan inte säga ifrån ens en gång, idag är det ju barnen som bestämmer och inte de vuxna, och vi springer efter som slavar och sliter ihjäl oss och servar, livrädda att få kritik att vi är dåliga föräldrar, och då köper vi värdelösa studsmattor för att barnet ojjar sig och har trist och tråkigt, eller så köper vi en videofilm eller tv-spel och sätter dom framför det bara... Vi lär dem inget... vi gör dem inte delaktiga i mans och kvinnoroller för vi har fullt upp med oss själva så ingen hinner med barnen, vi lär inte ut hur man snickrar, stickar, väver, broderar, lagar en punka på cykeln, lagar bilen, syr och lappar och lagar, planterar och skördar, läran om djur och natur, massor av kunkskaper och vettiga kunskaper som man måste kunna för att stå självständigt sen när vi flyttar hemifrån... Ungdomarna idag, de kan inget. De har bott vid tvn i 20 år... så sysselsätta sig det kan dom inte... de vet inte vad det är... och deras föräldrar är skilda så manligt och kvinnligt kan dom inte... De kan inte lösa konflikter konstruktivt, för det har de inte fått lärt sig, mer än att mamma och pappa baktalar varandra, och skriker åt varandra när de skiljdes, för att DE inte kunde lösa problemet i tid... Ungarna har inte fått lärt sig hur man löser konflikter... de har inte fått med sig trygghet i sin ryggsäck hemifrån... de blir matade med fel budskap sen i alla tidningar där man ska ha så lite kläder som möjligt på sig och så mycket plast i sig som möjligt, och börjar TRO att en relation bygger på sex... vilket är heeelt fel... en relation bygger på djup kamratskap, en partner är ju den närmste bäste vännen som står en närmast... men det vet dom inte... dom har bara fått se i tidningarna, att man ska ha platsmun och platstuttar, då blir hela livet bra... och sen ska man ha pengar annars är man rökt, om man så ska jaga en kille som man kan åka på och sno av, och få en som börda, strunt samma... en häftig bil och en extra muskel, utseendefixeringen är enormt... sen blir livet bra... när det är INSIDAN som räknas och gäller... och att ha roligt och göra roliga intressanta saker med andra... men dom vet inte det... de har fullt upp med att låtsas vara balla... istället för att BLI balla, och börja lära sig vettiga saker... dom vet inte det... de har inte fått med sig kunskaper hemifrån heller, trots att föräldrarna har haft hela 18 år på sig, att lära ut något... men föräldrarna har varit trötta, och suttit vid tvn och druckit coca-cola på kvällarna dom också... heeeelt waste... de har inte fått med sig sunda trygga känslor hemifrån, mer än att man slår, gapar, skriker, våld, slåss pga rädsla och otrygghet... Många har heller inte fått lära sig vad socialt är för något... de vet inte... dom kan inte uppföra sig ens en gång... be om lov... säga tack... be om att få fråga något... osv osv osv... sociala koder... huur man uppför sig med andra... dom kan dom inte... alkoholmissbruket ökar istället bland ungdomarna... de blir vilse... De tror, att det handlar om att sitta på en stol, och den som snackar mest är bäst och mest social... när det inte är så... den på stolen är lat och slö och initiativfattig... Socialt handlar om intresse, och att sen kunna uppföra sig acceptabelt, och visa intresse för andra än sig själv, en förmåga att ta in andra före sig själv... och att GÖRA saker med andra framför allt... sporta, dansa, spela instrument, spela golf, mm mm mm mm.... men de gör ju inget, för de kan ju inget... Förr träffades man och bakade tillsammans, man träffades och hjälptes åt, samarbete, hjälpsamhet... som ger trygghet och glädje... Vi är ju helt lost i pannkakan här idag... och våra ungar, huuuuur ska det gå för dem? Dom e helt bortkollrade...

Näe, det behövs information... det behövs att föräldrar får reda på, vad DE förväntas klara av, INNAN de ens överväger att skaffa barn... klara gränser... klara ansvarsområden... klara direktiv. Då skulle de inte ens ha tid att sitta vid sina tv-apparater, dumburkarna och vara slöa och lata i soffan... dom skulle inte ha tid med det, mer än en kort stund i veckan, istället för att bygga upp hela livet runt en tv... tv-missbruk kan vi kalla det... som ger förödande konsekvenser i ett längre förlopp... ungarna lär sig inget alls... och hur ska de då få sina egna blivande relationer att fungera månn tro?? Se på tv jämnt? För mer kan man inte...

Detta bör tas upp nånstans, det är myyycket viktigt, för, att minimera våldtäkter, slagsmål, bråk, osämja, skilsmässor, tråkigheter, kriminalitet, misshandel, otrygga barn vidare framåt i ett längre perspektiv...

Så som det ser ut idag, så har jag sett många gånger, att föräldrarna, som har misslyckats komplett med sin uppfostran och att sätta gränser och lära sina barn allting som de behöver kunna, de, föräldrarna, sitter sen och skyller ifrån sig på sina barn, att barnen är jobbiga, att skolan är dålig etc etc... DERAS eget misslyckande, det lägger dom över ansvaret och skulden på andra för... det är ju höjden av skamligt, och att inte se sig själva, vad de själva orsakat, och vad de själva borde ha klarat av, och att deras barn, det var visst DERAS ansvar... inte skolans och grannens barn... de vet inte helt enkelt... noll-koll...

Om mitt eget barn blir missbrukare, behandlar andra dåligt eller blir kriminell... då tar jag det personligt så klart... då har JAG verkligen misslyckats i min uppfostran, och i att vara en bra förebild själv, och att lära ut vettiga saker för att få mitt barn att bli självständigt och socialt fungerande, och misslyckats i att engagera mig och intressera mig för mitt barn och dennes intressen... då har JAG missat några viktiga bitar... det är inte mitt barns fel anser jag... det är min uppgift som förälder, att lära ut trygghet, och att visa sunda mänskliga vägar som förebild, och att stötta och lyssna och hjälpa till, att lära ut gränser framförallt, och att man respekterar andra...

Det är synd om människan sa Strindberg... och framför allt, det är synd om våra barn idag... hemskt... fullständigt hemskt är det...

Det här borde vi starta debatter om... hur illa det faktiskt ser ut... och vad som måste till i en förändring av allt gränslöst som figuerar här... inte ens föräldrar kan sätta gränser och lära ut gränserna, de vågar inte, de är rädda för att vara dåliga föräldrar då, osäkra i sina föräldrarroller, istället för att sätta sig i en sund respekt inför sina barn, så att barnen sen respekterar andra människor utanför hemmet sen... det hänger ju ihop allting... Barn är som en lerklump, keramik... föds med egenskaper... sen formar vi dem vad som är rätt och fel, respekt, tillit, trygghet, osv osv osv... och det börjar med oss själva som föräldrar, att vi respekterar våra barn, lyssnar på dem, stöttar dem, visar att de kan lita på oss osv osv... Vi kan ju inte leva upp till detta själva... vi skyller bara ifrån oss hela tiden här tycker jag...

UJUJ vilket stort ämne...

Hoppas att det kan tas upp till debatt... så att vi får bli tryggare människor helt enkelt... och får hopp och tro på framtiden... ljusare... istället för tvärtom... inför obligatoriska ämnen i skolan, i tid... inför obligatoriska föräldrar och relationskurser... inför skoluniform, så att vi slipper hetsen efter svindyra kläder och kontofällor och mobbing... det är ändå människan, personen, bakom kläderna som gäller, inte fasaden enbart, som vi luras att tro och faller offer för... fasad och status i all hets för att duga... insidan är inget värt,, och huuuur mår vi då? Ja då går vi in i väggen till slut, blir deprimerade och sjukskrivna och kostar multum. Vikken soppa... Jag är allvarligt oroad över barn och ungdomar och deras framtid som vi gör för dem...

Tack för ordet,