| | | [ Visa trådad vy ] | | | Idag var jag på kriscentrum för kvinnor.Kurs om vål..Helt slut., grät lite.Men inte tilräckligt...Hade smatal efteråt, men hon var så tilbaka dragen.Hon sa, du måste hitta strategier för att komma vidare, fortsätta kursen.mm.Hon förstår allt jag säger, men när jag frågar hur, hur ska jag hantera paniken, igenupplevelser, mm, svarade hon inte...Får andra medicin? Inget svar...men kanske jag ska tänka ut det själv? Just nu är det ett enda kaos i huvudet,hjärtat.....hur gå framåt? Fick ni medicin mot ångest,rädslan? Jag vet att läkaren är den som kan svara, men jag hoppas min läkare kan en del om ptsd....Hur hittar man egenvärdet igen? Självförtroende?Glädjen?Hon vill inte ha mer samtal förrän kursdag nr 3, dvs om 3 veckor, om jag kan då.Då ska de prata om reaksjoner och hur hantera.Lät väldigt bra....men så lång tid dit...Men som hon sa, och ni, reaktionerna är normala...men hur hantera dom? Men det var gott att få gråta lite, om än lite. Hon sa tårana var bra...Känner mig inte lika dum längre..Det är normalt...Anledningen att hon inte vill ha enskild samtal förrän den torsdagen nr 3, är att man blir utpumpad...så att gå i samtal två gånger i veckan verkar ju helt utesluten där. Vem kan jag då prata med?Mina vänner orkar inte.och ja, några bör jag inte alls prata med. Känner mig som ett öppet sår...Kram Lillan  | |
| | Kan du lasta av dig här? Eller kanske du kan ringa något av de där linjerna på länken. Där finns ju någon alla tider.
Du har nog så mycket ont att bära på så räkna inte med att kunna lasta av allt på en kort tid. Låt det ta tid. | |
| | Kära Lena
Jag försökte att ringa telefon nummret igår...men eftersom jag bor i ett annat land, går inte linjen fram...det är det att hitta rätt personer som har fokus på trauma,våld.Kriscentrum jobbar inte med terapi, och gavi nte rå till nån annan heller...men ska försöka leta på nätet...och skriva av mig här...
Ska fortsätta gå på kursen...
Jag förstår att det kmmer att ta tid, men hitta det rätta sättet att orka, att våga gå ut...jag tvingar mig själv gå ut med panik i kroppen, med känslan av slag.Känner mig som ett öppet sår, skam, skuld, oro, panik, saknad.Men måste nog igenom detta...Hoppas jag kan våga älska en dag...just nu går det inte.försöker hitta ljusglimtar, min son, som jag älskar behöver mig, kanske börja dansa magdans igen, måla?Kram Lillan | |
| | Det är bra om du gör allt du orkar och vill. Det som känns jobbigt och inte är nödvändigt att göta just nu kanske kan vänta. Jag tror att det inte är bra att tvinga sig till saker. Börja med att göra små, korta saker, det gjorde jag och det funkade. Jag gjorde mycket med mitt barn, upplevde livet på det lilla planet.
Kan du ge din kontakt på kriscentrum lite mer tid, alla fall är unika och de känner ju inte dig än? Jag tror att de är mycket bra, har inte varit där själv men bara hört gott från andra om dem.
Det kanske finns motsvarande linjer där du bor, eller så kanske kyrkan har någon at tala med.
Ha tålamod med dig själv och lita på att du klarar det här.
Kram! | |
| | Tack så mycket Lena...ja,det är nog viktigt att ta det i portioner...ta det lugnt, istället för att göra allt på en gång..min son kommer först,så hitta på saker med honom är nog bra...
Kram Lillan | |
| | Jag fick gå 2 gånger i veckan när jag mådde väldigt dåligt, men det handlade inte om att jag skulle dit och bearbeta allt på en gång för det. Det handlade mer en slags trygghet, att jag visste att jag skulle få komma då och prata, få stöd. Ibland pratade jag mer, ibland mindre. Just i krisen så var inte fokus på att jag skulle få ur mig allt, utan faktiskt att mer ta mig igenom krisen, hitta lite mer trygghet, känna att jag kunde stå lite mer stadigt. Det är inte förrän man har lite mer att stå på som man kan börja ta nästa steg i bearbetningen och dyka lite djupare i bearbetningen.
Ja, öppna sår gör ont och nu ska du vara rädd om dem och försöka ta hand om dig. Inte rusa iväg för snabbt nu, dyka ner i allt plågsamt på en gång. Du måste vila emellanåt.
Jag pratade i många år, var mycket negativ till medicinering, åt inga tabletter alls - och förstår inte idag att jag klarade av all smärta och ångest. Hon jag pratade med på Kriscentrum var också negativ till medicinering. Men nu i efterhand hade jag gått till en läkare tidigare och fått medicin. Det är inga tunga mediciner, inte ens beroendeframkallande - men de fick mig att slippa de värsta ångesttopparna och de djupaste svackorna. Kroppen fick lite mer ro och då gick det också lättare att bearbeta. Så var det för mig, så jag säger inte att det är så för alla. Utgår bara för hur det var för mig.
Hur har du det ikväll. Man brukar vara väldigt trött efter att ha varit och pratat, men samtidigt upprörd i känslorna.
Kram från Tuva
| |
| | Hej Tuva
Det är många tankar som far runt, men det var bra att gråta lite, det lättade lite på trycket, iallafall för ikväll. Men känner mig också utlämnad till mig själv eftersom hon inte ville att jag skulle gå till dem mellan kursen....nu vågar jag inte fråga igen.Lycka till, sa hon bara..Ock ikväll gick det upp för mig vad han gjort med mig....han lyckades bryta ned hela mig på mycket kort tid, + att jag var nedbruten och van att bli behandlad som skit från innan.ursäkta språket...väldigt utmattad...nu ska jag lugna ner mig i soffan. Kram Lillan | |
| | Men du, en kurs är väl inte det viktigaste för dig nu... Är inte det viktigaste att du får träffa någon du regelbundet kan gå och prata med, någon du kommer bygga upp ett förtroende för, någon som du kan öppna dig för, någon som du vet du kan vända dig till minst en gång i veckan samma dag och samma tid. Kursen i alla ära, men sådana kan du gå senare, längre fram...
Du måste våga fråga Lillan, för nu handlar det om DIG. Du ska få de svar du vill och du ska noga tänka igenom vad de är du behöver. Du ska inte vara rädd att fråga, det är inget dumt med att höra sig för och säga att du har funderingar kring vad du tror du behöver och vad som är bäst för dig. Det kan ju vänligt och stillsamt till, eller hur?
Jag förstår att du är utmattad och inte behöver du be om ursäkt för ditt språk heller, det är ingen som helst fel med det... Du har blivit behandlad som skit, det är ren fakta. Men NU är NU och idag är du ifrån honom, men behöver bearbeta det som hände DÅ och gå igenom det.
Kan du få någon ro i soffan? Hoppas det...
Kram från Tuva | |
| | Sa du att du bor i ett annat land, har jag förstått rätt? Kanske finns det isf en motsvarande telefonlinje i det land där du befinner dig? Om du inte har problem med det lokala språket kan kanske det vara ett alternativ?
Vad dumt att man inte kan ringa utomlandsifrån. Även om jag förstår att det då skulle vara tvunget att synas så borde det iaf gå att komma fram. Så dumt. | |
| | Hittade nummret jag kan ringa till i landet...fick prata med någon igår kväll.Nu har jag iallafall det nummret och denna sidan att tala ut på....
Tror också jag måste ringa min doktor akut och inte vänta till den 14:e april.
Kram Lillan
| |
| | | Ringde kris centrum ikväll...kände jag ville prata om gårdagen..vi kom fram till att jag måste jobba med våldtäkten, som hände för 9 år sedan, men att dom inte har kompetans, så jag fick ett nr som har det gällande våldtäkter...men dom förstår också att jag har många reaksjoner,trauma från det andra förhålandet nu, och säger att jag kan gå kursen och ha samtal med dem efter kursen så ofta jag vill, också några samtal under kursens gång.... dom menar att det är svårt att se vad jag reagerar mest på nu...men jag tycker jag reagerar på allt....men det är nog bra att jobba med en del i taget. Kramar Lillan | |
| | Bra att du fick tala med dem igen. Du har nog rätt, en sak i taget blir nog bra.
Försök att äta bra, nyttig mat(både fett och proteiner) , vara ute i friska luften och sova massor så din kropp får maximalt med kraft. Då orkar du bättre och riskerar inte en totalkrasch när det blir jobbigt. | |
| | Tackså mycket Lena..Ni är så söta...ska försöka...dåligt med matlust..men blir nog mycket broccoli och kaninkål framöver( måste skämta ibland). Det blir nog jobbigt att jobba sig genom.Solen är framme idag.
Kram Lillan | |
| | Men kaninmat Är bra för dig;-) Kommer du ihåg att äta kött/fisk eller andra proteinkällor också så får kroppen vad den behöver.
Det tar otroligt mycket energi att vara stressad och hypernervös hela tiden. Har sett bilder på mig när det var som värst, lovar att det inte var kul. Ändå åt jag ganska bra, till och med lite kött vilket jag annars inte äter.
Har du inte matlust så pröva att äta lite i taget men bra, fyll på med vitaminer från frukt och grönt(bättre än piller). Gör maten vacker att se på, duka och ät tillsammans. Gör en liten fest av maten så ofta du kan så blir det roligare.
det fungerade för mig, kanske har du nytta av att prova.
Passa på att njuta av solen, själv ska jag gå ut snart också.
Kram! | |
| | Ja får försöka att laga det till fest....så blir dt enklare att äta...Idag var vi ute i solen, min son och jag.Det var skönt!
Det svänger väldigt...ibland kan jag känna mig ganska lugn för att så få panik, och flashbacks igen...går upp och ner.
"KANSKE dU BARA ÄR LITE FOKUSERAD PÅ DET NU"(oj stora bokstäver)fick jag höra idag, av en väninna som vet om hur jag har det.....bara "lite fokuserad"? Det är inte bara och ha flashbacks, och panikångest, aven om jag lyckas vara glad emallan varven...
Varför slutar vänner och ringa när man har det som jobbigast?Känner mig ganska utlämndad till ett eko....hade ni det så? Kram tillbaka | |
| | Ja Lillan. Om någon har ett dödsfall i familjen blir det på samma sätt, människor hasplar ur sig nåt halvhjärtat och drar sig undan. När man skulle behöva dem bäst. Inte till att ge goda råd utan till att bara lyssna, humma, krama om och bara vara medmänniska.
Vi är fega, vi människor, speciellt här i norden. | |
| | [Meddelandet har blivit redigerat av admin] Hej Lillan
Jag läser det du skriver och är orolig för dig. Det är bra att du lyssnar på Lenas och de andra tjejernas råd.
När jag ser din ångest tänker jag på en av mina allra bästa och finaste väninnor, som jag faktiskt träffade genom Fenix. När hon var nere på den djupaste botten, vilket var fruktansvärt att se, så fick hon en handlingsplan att hålla sig till. Hon kunde inte sova, äta eller göra någonting. Hon var förlamad av ångest och panik samtidigt som hon var desperat och fäktades och slogs vilt omkring sig. Med all rätt.
Ditt mående känns likt hennes. Det känns som att hela du håller på att gå upp i atomer och att du befinner dig i en nedåtgående spiral som snurrar allt mer okontrollerat. Du måste få hjälp med att häva detta och det är jättebra att du har hittat till oss där du kan känna en närhet till andra i samma situation 24 timmar om dygnet. Det är också jättebra jobbat av dig att du har kontaktat kriscentrum och faktiskt inte accepterat deras första förslag utan du har stått på dig och krävt mer hjälp. Det är jättebra Lillan och det visar att du nog har lyckats få fallet sakta in en del.
När allt var som mörkast för min väninna såg hon INGET positivt i livet. Hon orkade knappt vakna. Hon fick då, som sagt, en handlingsplan att förhålla sig till. Till en början är den nog till för att skapa struktur i en kaotisk tillvaro men så småningom börjar dess innehåll att framträda och göra nytta även på ett annat sätt. Hon anser verkligen att det hjälpte och därför tror jag att det kan vara lönt att prova. Det hon fick i uppdrag att göra var att varje dag göra en lista över tio saker som varit positiva. Det låter fånigt, jag vet, men man ska inte förringa detta. Jag har sett det hjälpa med egna ögon och det var en enormt allvarlig situation det handlade om. Självklart kunde inte listan ensamt hjälpa till med att få bort eller hindra den man som förgrep sig på hennes lilla barn men den kunde häva hennes okontrollerade fall och den kunde få henne tillbaka på spelplanen igen så hon kunde mobilisera alla sina krafter till att slåss och kämpa för sitt barns rätt att slippa bli tvingad av samhället att växa upp med en far som förgriper sig på det.
Hon har berättat att den första tiden så blev listan torftig och simpel. Punkterna på listan var krystade och kortfattade. "Solen gick upp", tex. Men trots det så blev arbetet med listan ett avbrott i det övriga och en liten punkt som det fanns struktur i, i ett liv som annars bara virvalade runt och gungade. Hon kom allt oftare på sig själv med att leta efter saker att sätta upp på listan. Detta innebär att man börjar leta efter det som är positivt i en annars kaotisk tillvaro. Fokus förskjuts då och kroppen får andrum att vila ut från den oerhörda kraftansträngning det är att befinna sig fallande.
Med tiden blev listan allt mer utförlig och ingående. De positiva punkterna blev fler och de hade en annan karaktär. Hela min älskade kompis blev mycket starkare och som hon slogs tack vare denna styrka. Vi pratar om en riktig hjälte som mot alla odds vände en totalt hopplös situation med ett barn som av socialtjänsten tvingades till sin incestutövande så kallade pappa med hotet om att de skulle ta vårdnaden och boendet från henne och flytta till pappan om hon vägrade umgänge. Men hon klarade det. Tack vare att hon tog sig upp ur hålet som hon föll ner i och som inte verkade ha någon botten.
Jag har själv tänkt att om jag hamnar i en situation där jag upplever mig falla fritt, så ska jag absolut testa "tio positiva saker om dagen listan".
Jag tänker på dig Lillan.
Många styrkekramar / Malin | |
| | | Tack kära, Malin. Skall försöka med 10 listan....Kramar Lillan | |
| | Jahap, så har jag varit på kriscenrtrum igen då....fick samtal efter kursen...helt otroligt efter 3 gånger..Idag pratade dom om reaktioner och vad man kan göra för att överleva dom, att dom inte tar över.
Hon gav mig rådet att sätta av två timmar till bearbetning och resten roliga och vardagliga saker....vända om tankarna på nåt annat när man får panik ångest utee på stan, även under flashbacks...
jag är rädd hela tiden att folk ska kritisera, skada mig, såra, slå eller vad som helst.
När jag gick hem lyssnade jag på fåglarna, fantastisk sång...men vad jälper det efter slag och hårda psykiska ord? är inte det och trycka ner det igen då? Det är klart man måste ha pauser..det förstår jag ju nu och det hjälper, men hur sluta vara rädd för människor man möter på stan, som säger hej, eller tom äckliga saker, händer faktiskt, hur distrahera bort ångeste hos gynekologen av minnen från våldtäkten?
Kriscentrum har inte möjlighet för samtal 1 ggr per vecka...inte alltid bra att gå i terapi heller sa dom
Men idag har jag faktiskt njutit solen...  Kram Lillan | |
| | | |
|
