 |
| Trådar >Ångest, rädsla, tankar!!! | | | | [ Visa trådad vy ] | | |
Hej!
Jag har några frågor. Har ni känt under tiden ni var ihop med era ex eller efteråt ( och han psykiskt misshandlade er) att ni utvecklat några fobier? exempelvis jag själv är rädd för sjukdomar, döden, döden av anhöriga, rädd för pengar, rädd för vad som ska hända imorgon, rädd för framtiden, sömnsvårigheter...
Känner skuldkänslor mot mina föräldrar, ångrar mig och tänker: jag borde gjort det och det..borde satt på första plats människor som verkligen bryr sig..
Samt känner att det finns ingen framtid..allting är svart...rädd för åldrandet....rädd för att man inte utnyttjat sin dagar på rätt sätt, rädd att man ej duger på arbetsmarknaden, rädd att utbildningen duger inte
Har ni känt något likadant? Det är typ panikångest över många saker...
Känner mig ej glad, utan lite nere..samt, blyg, ej längre självsäker och kan ej ta i/förstå att jag är exempelvis snygg och smart...
Har försökt prata med kompisar men de försöker lugna ner mig att tänka på fina grejer. Det går ju inte.
Jag har märkt detta och försöker hantera det men det går långsamt...
Tänkte diskutera detta och jag ser detta som resultat av mitt ex:s psykisk misshandel på mig... | |
| | | Jag har noterat att det är vanligt. De flesta jag varit i kontakt med har fobier/tvångstankar i någon form. Kroppen reagerar så på alla de stresshormoner som den fylls av. Vi som inte slåss för livet hamnar istället i en underkastelsereaktion, som inte är bra allas för hälsan. Allt som inte får utlopp kan bli till fobier, så klart. Vi lever ju i en situation som är helt utom kontroll. Du kan läsa mera här: http://www.careit.com/content/pub/portal_privat/stress_stressreaktionen2.asp | |
| | Kolla om du har något av dessa sjukdomar: http://www.careit.com/content/pub/portal_privat/stress_stressrel_sjukdom2.asp
De är stressrelaterade och blir ofta bättre direkt när stressen upphör.
Min astma är helt borta, magsåret likaså. | |
| | vad skönt (låter hemskt ) men jag har oxå tänkt som du ! och trott att jag håller på och bli knäpp..
Ser jag en snöflinga ute så kommer rädslan..hur kommer jag hem?? ängslig..orolig..
har aldrig varit så innan jag träffa X..
Tänk vad med hjärnspöken de (X) kan odla i en...suck...
hänger väl ihop med självkänslan knäcks..klarar inget ..är ingen värdefull..
kram.. | |
| | Jag var rädd för att va ensam hemma.. rädd att han skulle komma till min nya lägenhet.. gick ja ut kollade ja mig alltid en extra gång om axeln var rädd för att träffa på honom å värst var de om ja var i centrum i närheten av där vi bodde tillsammans (mina föräldrar bor i samma del av staden). Varje gång de ringde på telefonen el på dörren höll ja på att hoppa ur skinnet å var de nån utanför dörren som ja inte visste vem de var öppnade ja inte samma sak när de ringde kände ja inte igen nr svarade ja inte.. men mkt av de här rädslorna å ångesten ja bar på försvann efter 1 års dagen av att ja lämnat honom. Fick råd att vänner att gå ut å gå å ta ut mig psykiskt för då skulle ångesten dämpas å de hjälpte oxo tillfälligt just då försvann HAN ur mitt huvud..
bara kämpa på det blir bättre med tiden lovar stöttande varma kramar | |
| | Vad jag har förstått är detta fenomen vanligt. Jag drabbades själv av det i det akuta läget och lider av det nu med. Jag får panik när telefonen ringer och har jättesvårt att prata i telefon. I varje fall i min egen. Det går bra tex på jobbets telefon. Känner jag inte igen numret svarar jag oftast inte. Jag har även problem att ta mig för saker. Jag kan planera att göra olika saker men jag genomför dem inte... det fungerar helt enkelt inte...
Detta har tex inneburit att mina föräldrar och jag har nästan ingen kontakt. Jag orkar inte prata med min mor. De förstår inte - förstår inte att jag bara inte gick och jag orkar bara inte att prata med dem. Ingen i hela släkten förstår vilket innebär att jag inte får stöd från de som varit mina närmaste.
Eftersom att herr X snodde min post får jag nästan panik när posten kommer och jag har rent fysiska problem med att öppna den. Det känns som om pappret bränner mig...
Jag vet inte vad jag ska göra för att komma ifrån dessa problem och detta är ändå bara ett axplock... | |
| | HEJ
JA DET GÅR LÅNGSAMT HA TÅLAMOD JA JAG HAR KÄNT SAMMA ÄNDRA TANKARNA MÅSTE MAN TRÄNA PÅ. | |
| | När en människa under lång tid utsatts för psykisk misshandel skalas alla de lager som utgör en själv sakta men säkert bort. Att ständigt, av någon annan nära, bli tvångsmatad med en uppfattning som inte stämmer överrens med den grundläggande uppfattning man har om sig rubbar hela den trygghet man arbetat så hårt för att bygga upp. Din självkänsla (inte att förväxla med självförtroende), det innersta du, har blivit berövat pga att någon som blev given ett underbart och viktigt förtroende inte förvaltade det väl. Denna person missbrukade den makt som en nära och betydelsefull människa besitter.
När din självkänsla nu blivit försvagad känner du inte längre igen dig själv och tvivlar på alla de förmågor du en gång i tiden var bekant med. Osäkerheten inför framtiden, inte känna att man duger, ångest osv är inget du förtjänar, men det är heller inte konstigt att du känner så.
Det är viktigt att du låter dig själv känna som du gör, men acceptera inte att det skulle utgöra de ända sidorna av dig. Fortsätt prata med vänner, det är bra för dig. Koncentrera dig dock inte på dem svar du får. Se samtalen som en ventil för att göra sig av med ett övertryck, snarare än ett sätt att finna svar. Undvik alla situationer och människor som tar, snarare än ger, energi. Allt som du vet att du mår bra av att göra skall du försöka göra så mycket som möjligt.
De dagar du känner att du har extra kraft kan det vara bra att göra saker som du är rädd för att göra; känslan av att lyckas och veta att man kan stärker en otroligt mycket! Ett misslyckande kan kännas svårt, så se till att det finns någon att prata med och bolla tankar kring dem situationer som uppstår. Gör små saker först, sedan större och större.
Viktigt: gör sådant som känns bra, undvik det som känns dåligt. Gillar du att träffa vänner, gör det. Gillar du att ta det lugnt och läsa böcker, gör det. Gillar du att gå ut och fika, gör då det!
Kom ihåg att du ansvarar för den du vill vara. Ditt ex kan ha bidragit till den du är nu, men han avgör inte vem du blir; det gör du!
| |
| |
Ja, det är precis så jag känner och jag misstänker att det är han som gjort det eftersom innan så var jag så stark och tänkte: Det blir bra.
Men nu har rädsla, ångest tagit över mig.
Typ, budskapet är: Livet är slut, this is it! Det finns inget mer att göra eller uträtta, allting är gjort..så känns det....
Inga framtidsplaner.. | |
| | till petter
Det var fint och rätt.
kram | |
| | http://www.angest.se/riks/
Jag tror, av vad jag har hört av andra kvinnor som varit tillsammans med män som misshandlar, psykiskt/fysiskt/sexuellt etc. att det är väldigt vanligt med ångest och fobier.
Jag har periodvis panikångest, trott att jag ska dö nu, aldrig mer vakna upp, att jag har den ena sjukdommen efter den andra och att jag är tokig och elakaste människan i värden.
Jag har läst på jätte mycket om vad panikångest är, och tvingar mig själv att koppla av när ångest kommer, för stress förvärrar det.
Panikångest brukar gå över efter ett tag, men kan också utvecklas till paniksymdrom där man går och är ständigt orolig, panik över att få ånget leder till panikångest, som en ond cirkel. Ibland kan man behöva hjälp att bryta den onda cirkeln, du kanske kan tala med din läkare? Sover du till exempel om nätterna? Du kanske skulle må bättre om du skulle sova bättre om nätterna?
Får ångest av sådant som påminner om hur det var då, dofter speciellt. Men också konkreta situationer som trängsel på buss/tåg. det blir bättre i snigeltakt. Om jag klarat av att ta mig ur svackorna jag hade då, klarar du det också! Lovar! Jag trode att jag var ett omöjligt fall och aldrig skulle må bättre när jag lämnat precis..
Det du skulle kunna göra är att få samtalskontakt, det kan bli bättre om man har någon att bolla tankar med. | |
| | | |
|
| |