| | | [ Visa trådad vy ] | | | I dag är de de precis 2 år sen ja lämnade mitt x som psykiskt misshandlade mig. Känns lite konstigt har de gått så lång tid.. men väldigt bra de är dock inte 2 år sen ja införde nollkontakt de tog lite längre tid del pga av att ja inte hade nånstans att ha alla min grejer tills ja fixat en ny lägenhet åt mig (bodde hos föräldrarna ca 2 månader). Det var svårt att lämna å visst fanns de saknat ett tag saknad efter att de alltid finns nån där även om de inte är en bra relation. Stor saknad efter hunden som ja var tvungen att lämna hos honom å som ja i dag inte har en aning om den ens lever men de fick ja ta för att ja skulle kunna leva.
Numera har ja inte den här rädslan när ja går ut el när telefonen ringer har även vågat svara när de är nr ja inte känner igen men de tog tid kan ja lova. Har svarat i telefon när de var dolt nr med. Mitt ex tog ju reda på mina telefon nr när ja bytt å ringde mig med dolt nr.. De fortsatte han med länge men ja svarade inte. men efter sista ggn ja bytte nr slutade de äntligen å när de varit dolt nr nu har de varit nånting annat.
För snart 1 år sen träffade ja även en ny kärlek.. dejtade en del under året som gick där men fungerade aldrig var alltid för rädd att de skulle va som herr X men med denna kändes de rätt från början å han är snäll charmig å inte minsta kontrollerande mm. Men vi har tagit de väldigt lugnt ja har fått tid att läka klart å lära mig lita på honom han vet om mitt x vet en del iaf av vad han gjort mot mig.. bara bästa vännerna vet allt. Nu är de ja som börjar känna mig små frustrerad över att de går långsamt fram... längtar ju efter att skaffa barn mm å känner att ja väldigt gärna vill de med denna. Å även om ja alltid velat haft barn ville ja inte de med xet han skulle aldrig klarat av att uppfostra ett barn.
Upptäckte att ja var gravid strax efter att ja lämnar xet men tog bort de för att slippa alltid vara bunden till honom.. de var de svåraste ja någonsin gjort men tror även att hade ja behållit de hade ja aldrig fått må bra för då skulle han gjort allt för att utnyttja barnet för att komma åt mig. Har min lilla gudson som tröst han är ca en månad yngre än vad mitt barn skulle varit å relationen mellan han å mig är speciell han ser mig som en extra mamma å de är ja väl oxo.
Skriver detta för att ja vill att alla ni där ute som inte lämnat ett nyss lämnat ska se att de finns ett liv efter att man lämnat. Ja har förlorat några vänner under resans gång men oxo vunnit några nya bättre vänner. Å de vänner ja har kvar sen innan står mig lika nära som min familj. | |
| | hej vännen
ja bra att du skriver så det går långsamt så är detta man går igenom tyvärr.
det var fint skrivit av dig
kram | |
| | | vad roligt och höra:) kram till dig | |
| | Vad skönt att läsa det finns lycka nånstans där framme..:)
det är det jag lever för just nu..att oxå få känna den där äkta kärleken med någon..
är glad för din skull..:)
kramar | |
| | Starkt av dig att orka igenom och vilja berätta. Hopp är det man behöver där mitt i svackorna och tvivlet.
Mera sådant, tack!
All lycka till, med kärlek och frihet! | |
| | Så skönt att läsa att det finns ett bra liv efter.
För när man lämnar så är man/jag ofta obeslutsam under ett tag och funderar att kanske kan han ändra sig, kanske jag kommer att ångra mig.
Ångersten har varit närvarande ofta och kroppen har längtat eftersom jag känt abstinens efter honom.
Tack för att du delar med dig av ett lyckligt slut.
Kram Mimmi
| |
| | Tack för alla fina svar  | |
| | | |
|
