| | | [ Visa trådad vy ] | | | det har gått 3 månader sedan vi separerade och jag har hamnat i eller är fortfarande i en svacka...den första tiden kände jag en lättnad...jag slapp ju den ständiga ångesten i magen...men jag kommer inte vidare utan känner det som om jag skulle göra vad som helst för att få honom tillbaka...
jag gråter mycket ...och jag känner en sådan smärta...jag tycker att han går fel väg i livet...han (och hon) är med i ett hemligt religiöst sällskap som enligt mig inte är bra...jag känner att det fanns krafter (kanske omedvetet) som tog honom från mig (han är så jag svag och inne i en djup kris)...att han är förlorad för mig för alltid...och det är så svåra känslor för mig...
jag är så tacksam att ni finns här...
kramar
| |
| | hej vännen
Har du något samtal du har en deprission du måste kontakta psyk.
kram marie ch | |
| | Magda det blir bättre.
Har du samtalskontakt på kvinnojour? Det kan hjälpa så mycket att reda ut tankarna lite.
Svackor kommer att komma lång tid framöver. Men de blir kortare och inte lika djupa med tiden. Stå ut. Låt dig vara ledsen, låt dig gråta, och försök se att ditt ex handlingar bara är hans ansvar. Inte ditt. Man kan aldrig ändra på någon annan. Vill han vara med i det där religiösa sällskapet är det hans ansvar och han har ansvar att ta sig ur sin kris.
Kram | |
| | Svackor hör till. Du sörjer det förlorade förhållandet och måste få göra det. Bara han kan ansvara för sina beslut, vare sig han medvetet gick in i sekten eller inte. Du kan inget göra och ska inte heller känna skuld för hans kris och mående.
Det ÄR svårt att släppa den man bryr sig mycket om, men det finns inget annat att göra. | |
| | | |
|
