När jag var på sjukhuset efter en misshandel så kom polisen dit vilket var bra .
Mindre bra var att efter min vistelse på sjukhuset när jag kom ut genom dörren jag var blå i ansiktet hade hjärnskakning så ringde den som hade förhört x och sa du kan gå hem han verkar inte farlig.
Vilket naturligtvis inte var rätt men där och då var jag skör mycket skör. Det ringde i huvudet om jag hade använt min lilla hjärna en endaste gång hade det aldrig hänt polisen som ringde och sa så bekräftade mina tankar och känslor om att jag nog överdrev. Att jag bara minuterna innan hade träffat andra poliser som sa helt tvärtom som sa du måste anmäla du måste berätta du måste därifrån.
Jag gick inte hem men bara en stund efter började mobilen ringa jag fick massa sms om att han älskade mig och inte förstod hur det blivit så här osv..
Jag har tänkt om det den dagen när jag faktiskt hade vågat åka till sjukhuset och kolla upp så det inte var någon fara jag hade svimmat av smärtorna från skallen.
Om det där och då hade funnits en typ "doula" en representant från kvinnojouren som tex kunde ha hjälpt mig att tala om hur jag kunde göra att jag inte alls behövde gå hem och att dem faktiskt kunde hjälpa mig så antagligen hade det inte slutat med att jag hade gått tillbaka hem när jag sedan var hemma igen så skulle jag åter till sjukhuset för fotografering av skadorna men jag hade så fruktansvärt dåligt samvete och var helt övertygad om att om jag inte tog dem där fotona på sjukhuset så skulle allt bli bra fö5r han lovade ju att det skulle aldrig ske igen och det berodde ju faktiskt på mig för om jag bara hade använt min lilla hjärna en endaste gång så hade det inte hänt.
Det blev aldrig bättre det blev värre och jag är glad att jag skriver här och lever!
Nu efteråt vet att de gjorde fel som överhuvudtaget släppte honom. För det är ju så att det är just därför som det skall anhållas vis misshandel för att skador osv skall dokumenteras.
Men jag visste INGENTING för jag trodde som så många andra kvinnor att kvinnojouren dit kom man bara om man var riktigt grovt misshandlad och vaddå det var väl inte jag för jag kände då att om jag hade använt min lilla hjärna och tänkt så hade det aldrig hänt.
Jag vet bättre nu! Att det var inte mig det var fel på!
Så någon stöttande person vid anmälniongstilfället inte bara en polis som säger ring kvinnojouren utan en representant från jouren tex.
Har funderat på hur jag skulle kunna genomföra att kunna bli en slags "doula" för att kunna vägvisa att inte utsätta sig igen. |
